Klister


Ett samtal från Kakan och längtan till staden kommer som ett brev på posten. Saknaden av dom finaste finingarna i Sveriges södra delar driver mig till vansinne ibland. Känslan att vara helt anonym på perongen, i mataffären eller på bion går inte att framkalla i den här lilla staden. Buggen i pansalen blir aldrig så slående som den som utspelas i polisernas vardagsrum. Friheten, möjligheterna... Ibland blir jag bara så jävla sentimental.  







Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0